Låtar som jag mår bra av att lyssna på pga att de påminner om i vintras. Har så många minnen när jag lyssnar på dessa låtar. Bra som dåliga, så blir de ändå bra just för att jag påminns om i vintras när jag hör dem. De spelades flitigt på datorn och ipoden då. U know what I mean R.

Var i skolan till 3 idag, sen åkte jag till Blackeberg hem till Roslinda. Vi köpte onyttigheter som vi smaskade i oss, snacka skvaller, pratade bloggar, mös och hade det trevligt! :)
Åkte hem runt halv 8, missade självklart tunnelbanan med en minut så fick vänta ytterligare 10 och sedan ännu mer i brommaplan. Ååångest. Aja :)

Funderar på att städa mitt rum nu. Det ser f-ö-r-j-ä-v-l-i-g-t ut. Ännu mera ångest. Hittar inte mina kläder längre för allt ligger i en hög på golvet. Eller nej, ännu värre, olika högar i hela rummet. I sängen, på stolen OCH på golvet. Som mormor sa när hon kika in här idag, "fan vad här ser ut, typiskt tonårsrum", ja jag hade nog inte beskrivit det bättre själv! Dags att röja upp lite här inne då. Men det får bli en snabbis och lite slarvigt den här gången. Vika kläderna eller bara knöggla ihop dem innan man lägger in dem i garderoben det är en värdslig sak! Sånt har jag inte tid med nu. Räknas ju faktiskt inte som vuxen än, så jag har ett år kvar på mig att få vara barn ;)

Bild på Roslinda och mig från i vintras

... En macka med philadelphia och sedan hopp i säng och somna till Pretty woman, standard i ms Olivias rum. Godnatt!


Godaste som finns!

Jag blev nyss kär. Tokkär. Jag har hittat min absoluta favoritjacka för i vinter. Jag känner mig febrig, bara måsta ha den här. Men hur fan ska det gå till? Får ingen flera tusenkronorsjacka i år har min elaka mor sagt. Faan också. Hoppas jag får jobb nu i höst så jag kan betala hälften själv alltså. Vet inte vad jag gör annars.
JAG DÖR LITE HÄR NU!

Igår gick jag och Sara runt och lämnade ut CV på en massa olika platser. Vi hoppas nu på att någon utav dessa ska kontakta oss snart och att vi kanske kan få jobb någon stans.
Jag behöver verkligen ett jobb nu. Är skyldig pappa typ 3000 för turkietresan, och så är jag så jävla trött på att behöva sitta i samma rum som pappa och lydia när jag ska sitta vid datorn, och dom sitter en meter ifrån mig och kollar på hockey och skriker, och jag får inte ens ha ljudet på på datorn för då stör jag deras tv-tittande.
Är så less på att ha en enda dator i huset, både hos mamma och pappa. Jag och min syrra slåss typ varje dag pga denna jäkla dator.
Blev lovad en dator av mamma och pappa när jag skulle börja gymnasiet, för de trodde att jag skulle få en av skolan men det fick jag inte, och då skulle jag ha fått en utav mamma och pappa. Men icke! Nu har det gått 1,5 år sedan dom sa det och inte fan har jag fått någon dator :(
Blir så trött på att behöva sitta vid den stationära här hos pappa i vardagsrummet och att behöva slita laptopen ur min syrras armar hemma hos mamma.
Nu ska jag bannemig börja casha in pengar i plånkan och köpa en själv!

Vinst och revansch igår hemma på söderstadion mot degerfors. Jag tog med mig Emelie till söderstadion för att heja fram bajen mot en efterlängtad seger.

Hammarby-Degerfors 2-1
21 september 2010

Leggings från gina, 149;-
Byxor från gina, 199;-
Strumpbyxor från H&M, 49;-
Rouge från maybelline, minns inte priset med runt 100;- tror jag

Yes, precis som rukbriken säger så fyller jag 17 på lördag. Så jävla bra men ändå så jävla sämst. Alltid kul att fylla år (så länge man är ung i alla fall vad jag förstått..) Men alltså seriöst. 17 år, vad är det för jävla siffra? Man får inte göra ett smack. Få ha sex, få cykla utan hjälm, få köra moppe och få börja övningsköra har man redan fått åldern inne för när man fyllde 15 och 16. Och sen kommer den där urtråkiga siffran - 17.
Åldern då man inte får göra någonting, känns det som. Det enda man får göra är att ränka ner de sista 365 dagarna som återstår. Hur kul ä dä?

Jaja, lika bra att sluta klaga och njuta av sin egen dag istället, som jag förövrigt inte har en aning om hur den kommer att vara. Mattias och Rebecka håller på och tisslar och tasslar hela tiden, och jag får inte veta ett skit. Mina två älsklingar, mina små änglar. Min pojkvän och min flickvän. Söta är dom men jag börjar bli liiiiiiiiite smått otålig nu. Aja, jag litar på er. NU KÖR VI!

En bild från min 15 årsdag för 2 år sedan. Mina vänner hade fixat en överraskningsfest för mig hemma hos Matte och Marcus, och allt slutade såhär. Jag var lite på lyset och slumrade till lite i soffan, och vaknade av att jag har 10 personer runt omkring mig och på mig som sprutade ner heeela mig med sprutgrädde. Ni vill nog inte ens veta vad som hände sen eller hur grädden smetades ut över hela mig. Om jag säger såhär, jag hade 10 hungriga vänner runt mig... Fantasin får ni stå för själva. Oförglömlig kväll i alla fall, min 15 års dag. Fan vad kul jag hade.

St eriks gymnasium. Trivs förövrigt skitbra!

Åååla på er.

Längesen jag bloggade. Eller nej, det var för några sekunder sedan men jag menar att det var längesen jag höll igång bloggen aktivt. Ska försöka ändra på det nu när sommaren är över och den kalla, tråkiga vintern kommer tillbaka.

Vad har jag gjort hela sommaren då?
Jo, jag har varit hemma. Jag har varit hemma och umgåtts med mina vänner på dagarna, mest med min närmaste vän Rebecka. Vi har varit ute och solat och badat mycket, antingen har vi varit hos henne på söder och då har vi legat på långholmen eller vid tanto, eller så har vi varit här på ekerö och då har vi legat på södran eller hemma hos mig på min brygga och njutit.
Båda mina föräldrar var borta i stort sett hela sommaren, så jag var den som fick vakta deras hus. Så jag har sprungit här varje dag och vattnat blommor, trädgård, matat fiskarna osv.

När några veckor av sommarlovet hade gått så bestämde jag mig helt spontant att åka upp till mitt landställe i Skellefteå för att överraska min pappa och syster som var där uppe, och mina norrländska vänner. Det var ju egentligen planerat så att jag inte skulle åka upp i år, men jag klarade inte av ett år utan ett norrlandsbesök så det fick bli ett i alla fall. En riktig impulsresa. Tog nattåget upp i ca 12 timmar. Familjen och vännerna blev glatt överraskade och vi hade skitkul i 4 dagar, sedan åkte jag tillbaka till stockholm och verkligheten.

Den 10 augusti drog jag till Turkiet tillsammans med min älskade pojkvän Mattias, Marcus, deras pappa Benny och hans fru Mia, Mias två döttrar Anna och Linda och Lindas pojkvän Stoffe. Det var den bästa resan jag gjort i hela mitt liv. Det var så otrooooligt varmt där nere och det var så jäkla mysigt att vara där tillsammans med sin pojkvän och sina vänner. Det var nog sällskapet som gjorde det hela så roligt för mig, men självklart var det själva Turkiet och miljön som gjorde resan till en bra resa också. Vattnet var så varm och härligt och vi gjorde en massssa roliga saker. Åkte bla parasailing för första gången i mitt liv. Skitläskigt men så himla häftigt. Jag och Mattias firade våran 1 och ett halv års dag där nere också.
Asså det finns så mycket jag kan berätta om den resan, men jag lovar er ni kommer tröttna, om ni inte redan gjort det haha :) Ett av mina bästa minnen för livet i alla fall.

Och efter denna resa började helt enkelt helvetet igen. Upp tidigt, följa ett schema varje dag. Plugga. Stressa. Men man är ju van efter 10 år... Något jag inte är van vid är Sveriges äckliga kyla, om man jämför med våra 45 grader i skuggan vi hade i Turkiet varje dag...

Jaja. Nej hörrni nu ska jag äta varma mackor med min pappa och min lillasyster. Sedan blir det nog sängen för mig. Godnatt!♥

Det gör så ooooooooooooooont.
</3

Halv själ. Halvt hjärta. Halv människa.

Det är så jag känner mig. "Du märker vad du har när du förlorat det" stämde aldrig in när det gäller dig. Jag märkte vad jag hade redan första kvällen jag lärde känna dig. Kvällen mitt liv vändes upp och ner, från botten till himlen. Du förändrade mitt liv. Min ängel, min glädje, mitt ljus i mörkret. Min vackra blomma, min vackra ros.
En träff över en cigg blev en lång, kylig pratstund som varade i 3 timmar. Klockan var plötsligt midnatt utan att någon utav oss ens märkt att klockan rört sig. Minuterna innan jag träffade dig vid bussen hade tårarna forsat ner för mina kinder. När jag vände ryggen till dig efter att ha kramat dig och sagt godnatt och tog mina första steg hemmåt, kunde mina läppar inte sluta le. Hela min kropp var fylld av glädje och all sorg var borta. Dina ord och din röst fick mig att må bra. Ingen människa tidigare hade gett mig en sådan känsla. Aldrig någonsin hade det hänt, att en människa påverkat mig så mycket som du gjorde.
Jag var så lycklig, jag hade hittat mitt livs bästa vän. Aldrig hade jag haft en sådan bra vän, och aldrig skulle jag att hitta någon som du igen.
Tiderna med dig var utan tvekan de absolut bästa i mitt liv hittills. Jag kan säga det helt utan att överdriva. Även fast det var en av de absolut jobbigaste och svåraste tiderna i mitt liv så gjorde du det till det absolut bästa. Du fick mig att må så otroligt bra. Jag är fortfarande helt faschinerad över ditt sätt att få mig att må så bra, när jag mådde så otroligt dåligt. Du räddade mig, även det utan att överdriva.
Jag var villig att göra precis vad som helst för dig. Vad du än bad om skulle jag vara villig att ge dig det eller göra det för dig. Så mycket som du gjorde för mig, det minsta jag skulle kunna ge tillbaka var att hjälpa dig lika mycket som du hjälpt mig.
Gången när du ringde mig med ett konstigt nummer när jag satt på bussen, när jag hörde vem det var och hur rösten skakade och hur jag knappt uppfattade några små ord mellan tårarna och de häftiga andetagen på andra sidan luren, då brast mitt hjärta. Jag delades mitt i tu. Utan någon som helst tvekan kastade jag mig av bussen och tog mig på nolltid tillbaka till tunnelbanan och direkt till dig. När jag kände ditt kalla och blöta ansikte mot min hals, hade jag en sådan otroligt hemsk känsla i kroppen. Allt gjorde så ont, att se min ögonsten i ett sådant hemskt skick. Det gjorde så fruktansvärt ont inuti mig. Och som jag sa till dig då, så skulle jag ha gjort vad som helst för att få byta med dig och ta din smärta.

Våran tid tillsammans var underbar. Det är något jag alltid kommer att bära med mig. Jag skulle kunna göra vad som helst nu, för att få en förklaring till allt och att sedan få min älskade ängel tillbaka. Mycket har gjort ont genom åren, men det här är en helt ny känsla. Jag har aldrig känt såhär pga en vän förut.
Nej, jag klarar mig inte. Jag skulle aldrig skriva till dig så ofta för att försöka få kontakt med dig, skriva att jag saknar dig och att jag gråter utan dig, om det inte var så. I det fallet hade jag inte hört av mig alls, inte försökt alls. Jag har aldrig skrivit att jag gråter av saknad och smärta till en vän förut. Du är du. Ditt hål som du helt oanat lämnade efter dig kommer aldrig att kunna fyllas ut av någon annan. Du är du, och ditt hål kommer alltid att vara ditt hål. Precis som att din plats i mitt hjärta alltid var din plats och inte kunde bytas ut av någon annan, oavsett om du tror det eller inte. Den enda som kommer att kunna fylla igen det enorma hålet är du, och jag önskar innert inne inget hellre än att du fyller igen hålet en dag. Du betydde mer än du någonsin kommer kunna ana. Jag saknar dig min vän. Jag älskar dig.