Godmorgon...

En usel dag att vakna upp på. En svår tyngd på hjärtat som låg kvar från gårdagen. Vilken kväll alltså, så jävla misslyckat..
Det började med att jag drog in till Vällingby med Therese och Elin, där Kevin hade fest. Det var helt ok, innan jag la märke till det som jag hade förväntat mig skulle ske. Tillslut blev det bara för mycket, och jag ville bara därifrån. Wagi, räddaren i nöden, ringer och ber oss komma till Rådhuset där en annan fest väntar, och jag sa hej då till mina vänner som valde att dra sig hemmåt, och drog istället dit med Tove och Mikaela.
Men långt ifrån "fest" var det ju. Sorgligt rent ut sagt. Nästan pinsamt hur man kan kalla det för fest? Men aja.
När jag inte trodde att kvällen kunde bli sämre, så blev den det. Och jag kan säga att det var inte roligt någonstans.
När man sitter helt nergråten på Rasmusgrillen och äter pommes frites klockan 02 på natten så är det inte bra.
Äntligen rullade halv 3 bussen in som jag skulle ta hem. Jag sa hejdå till sötnosarna Tove och Mickis som var så gulliga som höll mig sällskap och fanns där för mig när det blev jobbigt under kvällen, och sedan klev jag på bussen.
Gud så skönt att bara få komma hem, tänkte jag och satte lurarna i öronen.
Men just när jag ska låta lugnande musik strömma ut i öronen så tycker jag att jag hör Mattias röst? Tittade upp, och mycket riktigt. Jag säger något som "Stopp! Hallå, Matte!"
Haha, vilken syn! Satt och pratade med dem hela resan hem. Tur att dem dök upp, då slutade ju kvällen i alla fall lite roligare. Thanks guys!

Nu ska jag städa mitt rum, det ser bedrövligt ut.
Hej så länge!