"Du är inte värd min ilska, mina tårar och framförallt inte min tid."

Men ändå, så får jag inte ut dig ur mitt huvud. Ditt fula, feta ansikte dyker fortfarande upp framför mig när jag stänger ögonen. Jag kan inte ens slappna av när jag är bland dem som jag älskar och känner mig trygg hos. Du förstör så mycket för mig. Jag har verkligen tappat så himla mycket i mig själv efter att jag hörde om dig och såg ditt ansikte första gången... En sak är säker. Jag tänker inte ge upp. Jag tänker fortsätta bekämpa mitt hat och försöka få ut dig och allt helvete du orsakat i mitt liv senaste tiden från mitt huvud. Du ska ut, långt åt helvete ska du. Det är bara en tidsfråga...

(Jag pratar om en person som knappt någon som läser mig blogg vet någonting om, förutom mina närmsta vänner och några till. Så ingen nära behöver ta åt sig.)