Vet inte vad jag faller för för typ av killar riktigt. Har varit kär i Mattias sedan 3 år tillbaka så har nästan glömt bort hur det känns att riktigt "falla" för någon :P Har inte haft många killar heller för den delen så lite svårt att säga. Har liksom inte så mycket att jämföra med. Mattias är mitt första seriösa förhållande.
Men om man tänker på Mattias så är han lite äldre än mig, vilket jag gillar för han är både längre, större och ligger på ungefär samma nivå som mig. Något jag VET inte går för sig, eller som jag aldrig någonsin tidigare har fallit för, det är killar i min egen ålder, eller yngre. Det har aldrig någonsin hänt. Jag tycker killar i min ålder är väldigt barnsliga, omogna och klena. (Detta är bara min åsikt, betyder inte att alla måste vara så!) De flesta 93or som jag känner till är typ ganska taniga i kroppen, väldigt omogna, osv. Inget illa menat! Jag har vänner som är lika gamla som jag, alltså killar. Men det är ingenting jag faller för. Det sägs ju att tjejer ligger 3-4 år före killar i utvecklingen (framför allt i huvudet) och det tycker jag märks ganska tydligt. Därför passar jag så bra ihop med Mattias, som är 3 år äldre än mig. Vi är ju liksom ungefär på samma nivå då ;)
Att ha en äldre kille tycker jag känns väldigt tryggt också. Jag känner mig trygg när jag ska somna i hans famn eftersom att han har typ trippelt så stora armar som jag har, haha... Samma sak när man är ute någonstans, och han håller om mig och pussar mig på huvudet, så känns det som om ingenting kan hända mig för att jag är inlindad i hans stora, trygga famn.

Något mer som är ett måste hos killar är att de ska kunna vara sig själva, och kunna slappna av i mitt sällskap. Att kunna släppa lite och inte vara så hård hela tiden är viktigt, att man ska kunna busa och leka med varandra utan att det känns fånigt och töntigt. Detta kan Mattias, vi busar hela tiden med varandra. Det är nog det jag bl.a. älskar mest med honom!

Lekfull och glad, precis som jag vill ha honom! :D